Neuroanatomi

Neuroanatomi

Farhad Kafi, Leg. läkare, ST-läkare Radiologi
Seldingerkliniken, Mora Lasarett, Sverige
Senast uppdaterad: 2018-03-23

Hjärnans anatomi är enormt komplext med artärer, vener, nerver, ventriklar och massor av större och mindre strukturer. Ju större förståelse du har för dessa desto lättare blir din förmåga att lokalisera, förstå och uttrycka dig om de patologier som du kommer att se.

Givetvis förstår vi att det är en enorm mängd information att ta in och en del namn och begrepp kanske endast tilltalar färdiga neuroradiologer och neurokirurger, men kunskap är makt sägs det.

Då den övergripande radiologiska litteraturen är på engelska kommer vi att även ha med engelska namn och begrepp, men givetvis med den svenska termen intill.

Vi börjar enkelt och övergripande för att sedan fördjupa oss inom de olika strukturerna. Neurokraniets anatomi har vi dedikerat till en annan sida, som du kan hitta här: Skallens anatomi.

 

Cerebrum = Storhjärnan, Telencephalon

Cerebrum är hjärnans största del (utgör ca 90% av dess vikt) och består av två hemisfärer (hjärnhalvor), som är sammansatta av corpus callosum (hjärnbalken). Varje hemisfär av cerebrum utgörs av 4 stycken hjärnlober;

  • - Frontalloben (pannloben)
  • - Parietalloben (hjässloben)
  • - Temporalloben (tinningloben)
  • - Occipitalloben (nackloben)

Veckbildningar på storhjärnhemisfärernas yta kallas för Gyrus (pl; gyri, hjärnvindlingar) och mellan dessa vindlingar finns fåror (sulcus). Bland dessa fåror är Sulcus centralis (centralfåran/mittfåran) och Fissura Sylvii / Sulcus lateralis (sidofåran) särskilt framträdande i vardera hemisfär. Centralfåran utgör gränsen mellan frontalloben och parietalloben, medan sidofåran skiljer frontalloben från temporalloben.

hjarnlober, hjarnlober anatomi, hjarnan anatomi, hjärnan radiologi, neuroanatomi
basal ganglia svenska, neuroanatomi

Hjärnlober

Cerebrum är indelad i två hemisfärer/hjärnhalvor som i sin tur är indelad i fyra hjärnlober där varje enskild lob återigen kan delas in i områden som styr väldigt specifika funktioner. Det är viktigt att förstå att varje lob inte fungerar självständigt, utan det finns oerhört komplexa förhållanden mellan alla hjärnlober och bägge hemisfärer.

  • Frontalloben
    • -- Personlighet, beteende, känslor, omdömesförmåga, problemlösning, språk; tala och skriva (Brocas område), kroppsrörelse (motoriska cortex), intelligens, koncentration och självkännedom
  • Parietalloben
    • -- Språk och ordförståelse, känsel för smärta, temperatur samt beröring (sensoriska cortex), tolkar signaler från syn, hörsel, motorik, sensorik och minnen, rumslig och visuell perception
  • Temporalloben
    • -- Språkförståelse (Wernickes område), minne, hörsel, sekvensering och organisering
  • Occipitalloben
    • -- Syntolkning (färger, ljus, rörelse) 

Insulära loben/Insula är helt täckt av de övriga lobernas utskott. Området är ett bilateralt, somatosensoriskt barkområde i hjärnan som ligger längst inne i djupet av fissura Sylvii (sidofåran) och markerar gränserna mellan temporalloben, parietalloben och frontalloben.

 

 

Cerebellum = Lillhjärnan

Lillhjärnancerebellum, är en viktig struktur av hjärnan trots att den rent volymmässigt endast motsvarar cirka 10% av hjärnans volym.

Lillhjärnan är belägen baktill i kraniet, vid skallbasen och har storhjärnan ovanför samt hjärnstammen, som den är förbunden med, framför sig. Den har, som storhjärnan, två hemisfärer som är separerade av en fåra, vermis cerebelli. Lillhjärnan har även lober och ytan är veckad. Cerebellum har en stor roll i motorkoordination, balans och kroppställning. 

 

Supra - eller infratentoriellt?

Som radiolog är det mycket vanligt att man i sina utlåtanden anger platsen för en patologisk process i hjärnan eller kraniehålan i termer av att vara belägen "supra- eller infratentoriellt". 

Tentorium (tentorium cerebelli) delar upp skallens håla i två våningar och dessa har en förbindelse med varandra genom incisura tentorii (lillhjärntältets öppning).

  • • Infratentoriellt - den nedre våningen, innehåller: hjärnstammen, cerebellum och kranialnerverna 3 - 12.
  • Supratentoriellt - den övre våningen innehåller cerebrum.

 

Basal ganglia

Basala ganglierna är ett område centralt i cerebrum beläget under hjärnbarken. Basala ganglierna är involverade i bla verkställandet av våra frivilliga rörelser. Signaler tas emot från cortex (hjärnbarken), bearbetas och sedan sänds dessa vidare till thalamus som sedan återsänds till cortex. Man kan säga att basala ganglierna på så sätt fungerar som ett återkopplingssystem och finjusterar rörelser så de blir jämna och välkoordinerande. 

Utöver detta har fungerar basala ganglierna som en filtreringsfunktion som sorterar bort rörelseimpulser som inte når tröskelvärdet för initiering. Det är just denna sorteringsmekanism som inte fungerar vid Huntingtons sjukdom och resultatet blir ett överflöde av rörelser.

De strukturer som räknas till de basala ganglierna är:

  • • Substantia nigra, den svarta kärnan, som innehåller dopaminproducerande nervceller.
  • • Globus pallidus, den inre, bleka kärnan.
  • • Striatum, som bla innehåller:
    •     - Putamen, den yttre skalkärnan
    •     - Nucleus caudatussvanskärnan,
    •     - Nucleus accumbensaccumbenskärnan